Häromdagen utsattes en svart man för en brutal rasistisk misshandel i Malmö. Etablerade massmedier ville ge sken av att det var etniska svenskar som utfört misshandeln, men det framkom snart uppgifter om att de rasistiska våldsmännen var invandrare från Mellanöstern.
Då tappade vänsterliberal media intresset för nyheten. Samhällsdebattören Damon Rasti skriver på Svenska Dagbladet Brännpunkt med anledning av händelsen – som på intet sätt är unik – att vi måste börja våga prata om rasismen också hos invandrargrupper.
För den som följer oberoende, Sverigevänliga medier har det länge varit uppenbart att den grövsta, vanligaste och mest ökande rasismen i dagens Sverige är den som frodas bland invandrare, och som både riktar sig mot etniska svenskar och mot andra invandrargrupper. Det är positivt att detta nu även börjar diskuteras i “gammelmedia”.
Rasti exemplifierar vad han talar med utifrån egna erfarenheter:
Nyligen sprang jag på en barndomsbekant [med ursprung i Mellanöstern] som bor kvar i den förort jag växte upp i och lämnade för snart tio år sen. Jag frågade honom hur det var i orten nuförtiden. Han beklagade sig över alla svarta som hade flyttat in. Helt öppet i tågvagnen.
[...]
Född och uppvuxen i Iran fick jag lära mig att turkar, araber, svarta och många andra i princip var underlägsna människor. Än idag kan jag få höra folk med iransk påbrå tala illa om kurder och många andra enbart baserat på det faktum att de har en annan etnicitet. När jag började prata om denna problematik med vänner som hade annat påbrå visade det sig vara likadant hos ett flertal andra invandrargrupper. Serber, turkar, araber och många fler hatade andra nationaliteter, dels utifrån historiska perspektiv men också enbart baserat på rasistiska fördomar.
[...]
En bekant som är eritrean pratar ofta ofattbart kränkande om somalier. Denna rasism är också förvånansvärt öppet uttalad. Precis som med killen i tunnelbanan. Jag har nog aldrig hört så många grova påhopp på andra grupper som när jag pratar med folk med invandrarbakgrund.
[...]
Min vän dejtade en tjej – född i Sverige – med polskt påbrå. Första gången när han skulle träffa föräldrarna gjorde pappan klart på en gång att han inte ville att hans dotter skulle dejta ”araber”. Min kompis har iranskt påbrå. Men det spelade ingen roll för denne man.
Han ville inte att någon med ”fel” invandrarbakgrund skulle vara tillsammans med hans dotter. Att han själv kom hit som invandrare, och av många fortfarande sågs som en, verkade han ha glömt bort när han tagit sig uppåt i livet.
Det här är berättelser som har varit helt ointressanta för den politiskt korrekta svenska journalistkåren att återge. Trots att Sverige är kanske världens mest toleranta och icke-rasistiska land har svensken i media systematiskt utmålats som vardagsrasist och det svenska samhället som genomsyrat av rasistiska strukturer.
Att de länder och kulturer som stora delar av de senaste decenniernas asyl- och anhöriginvandring härrör från har djupt rotade rasistiska traditioner som ofta är själva roten till det onda som sker där, det har konsekvent undertryckts i diskussionen om invandringen. Här har den utsatta offerrollen varit den allenarådande.
Den förljugna versionen har varit att de som kommer till Sverige är de som flytt från dessa värderingar, de som vill omfamna den svenska demokratiska, jämställda, icke-rasistiska, frihetliga, sekulära osv värdegrunden och som kastat av sig allt sitt inkompatibla och etiskt tveksamma kulturella och religiösa arvegods vid den svenska gränsen.
Att det inte är så vet var och en som inte stängt in sig i svenska reservat på en tidningsredaktion och/eller i en bostadsrätt på Södermalm.
Många har kommit till Sverige av helt andra och betydligt mer prosaiska skäl än att man gillar våra värderingar. Många gör heller inte alls kopplingen att det är deras egna värderingar, kultur och religion som är grundorsak till att det ser ut som det gör i de länder de flytt ifrån.
Nu vill man etablera dessa sedvänjor också i vårt land och vi kan alla se hur det faller ut med grov brottslighet, kravaller, motsättningar, religiös radikalism, hedersrelaterat kvinnoförtryck och mycket annat i de etniska enklaver som i rasande fart etableras i vårt land.
Kanske kan Damon Rastis klargörande artikel i Svenska Dagbladet bli startskottet för en mer verklighetsförankrad debatt om invandring och invandrare i vårt land, en sådan som tillåts i andra länder. Det vore nyttigt om den diskussionen kom igång på allvar lagom till valåret 2014.
SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/rasismen-vi-sallan-pratar-om_8503088.svd
Referenser: http://www.sydsvenskan.se/malmo/pappa-och-son-angripna/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/pappa-och-ettaring-mordhotade/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17438863.ab
http://avpixlat.info/2013/09/10/debattor-talar-klarsprak-om-invandrares-rasism/
http://avpixlat.info/2013/09/09/media-morkar-garningsmans-ursprung-vid-hatbrott/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar