I våras kom Karl-Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins bok ”Invandring och mörkläggning” ut på Debattförlaget. Nu visar det sig att boken har blivit en försäljningssuccé – trots att recensionerna uteblivit i de stora tidningarna. Fria Tider har intervjuat Karl-Olov Arnstberg.
Debattörer som belyser problem med invandringen gör sig snabbt oönskade i det så kallade ”offentliga samtalet” och tigs som regel ihjäl i den mån de inte utmålas som rasister och rättshaverister. Etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg och journalisten Gunnar Sandelin var väl medvetna om den problematiken när de tidigare i år gav ut boken Invandring och mörkläggning, som är en svidande kritik av det politiska och mediala etablissemangets hantering av invandringsfrågorna.
”Vi har bekostat layout och tryckning själva och förväntar oss inte ens att få tillbaka pengarna. Vi tror nämligen inte att boken kommer att väcka någon medial uppmärksamhet. Har vi fel i detta så är vi övertygade om att omdömet blir negativt, vilket knappast kommer att gynna bokens försäljning”, skriver de båda författarna i bokens förord.
Det visade sig att Arnstberg och Sandelin hade både rätt och fel i det. Boken har precis som de förväntade sig inte uppmärksammats i så kallad ”etablerad media”, bortsett från en invektivfylld sågning i Aftonbladet. Men den har ändå blivit en försäljningssuccé.
Fyra månader efter att boken kom ut i mitten av mars har den sålt i 3 000 exemplar och författarna tror att det snart kan bli dags att beställa ännu en omgång böcker från tryckeriet.
Fria Tider har mejlat Karl-Olov Arnstberg och ställt några frågor om hur boken har tagits emot och om villkoren för den svenska invandringsdebatten.
”Invandring och mörkläggning” kom ut strax efter att du gick i pension. Har du väntat med att skriva om just det här ämnet?
Nej, jag har skrivit på samma sätt även i tidigare böcker som exempelvis Typiskt svenskt, Mera svenskt och Svenska tabun. Jag har alltid hyst den idag alltmer föråldrade åsikten att forskares uppgift är att syssla med sanningen, så gott det nu går.
Hur har boken tagits emot?
I så kallad ”gammelmedia” har det varit helt tyst, vilket bekräftar bokens titel. Det enda undantaget var en anmälan i Aftonbladet där boken brännmärktes som ”rasistisk” av en skribent som inte kom med några som helst invändningar i sak.
Recensionen illustrerades med en bild på militanta nazister och man antydde att vi skulle vara ”extremnationalister”.
Jag vill understryka att varken jag eller Gunnar har någon politisk agenda.
Vi är oberoende forskare, beskriver verkligheten så objektivt vi förmår och kommunicerar våra resultat till alla som är intresserade – Fria Tider lika gärna som Aftonbladet. Vi har anmält Aftonbladets artikel till Pressombudsmannen, som ännu inte har hunnit fatta något beslut.
Från läsekretsen har vi däremot fått ett fantastiskt gensvar. Snart sagt varje dag kommer det in hyllningar av olika slag och om jag inte var en gammal och svårflirtad man skulle jag nog vara alldeles salig. Den negativa kritiken lyser helt med sin frånvaro och på till exempel Adlibris har boken fått många och uteslutande starkt positiva läsaromdömen. Detta i kontrast till journalistkårens tystnad.
Skickade ni ut recensionsexemplar?
Vi skickade mellan 100 och 200 böcker som recensionsexemplar till utvalda politiker, bloggare, journalister och mediapersoner, där vi trodde att det fanns en chans att de skulle skriva eller på annat sätt reagera. Men bortsett från nätet, där reaktionerna kom snabbt och var oerhört positiva, hände i princip ingenting.
Även journalister som vi vet har ungefär samma uppfattning som vi höll tyst.
Vad tror du är anledningen till att svenska journalister tiger?
Antagligen vill de inte offra sina karriärer. Mediasituationen i Sverige är såväl sorglig som skrämmande, men får makt- och kultureliten bestämma så ska vi inte ha någon debatt alls i invandrarfrågor.
De som ifrågasätter en politik som allt klarare framstår som välfärdsstatens självmord, ska bara hålla tyst. Så illa står det till med demokratin i Sverige idag.
Den djupt problematiska invandringen är inte en specifikt svensk fråga utan en europeisk, men mig veterligt är det bara i Sverige som makteliten konsekvent ljuger och journalistkåren är helt tyst.
I Finland, Danmark och Norge finns det en debatt, men inte i Sverige, som ändå är det land i Norden som tagit och tar emot flest invandrare. I Danmark skrev Jyllandsposten att Invandring och mörkläggning var den viktigaste boken som kommit ut i Sverige på flera år.
Det kan tilläggas att det inte är lätt för svenska journalister att skriva om boken utan att krypa till korset, med tanke på den mycket graverande kritik Gunnar och jag utsätter dem för. Vi tror att de journalister som lägger de ideologiska glasögonen åt sidan och läser boken förutsättningslöst skäms för sin yrkeskår.
Du har tidigare skrivit om kontroversiella ämnen, till exempel i boken ”Svenskar och zigenare” som kom ut 1998. Har debattklimatet förändrats sedan dess?
När jag skrev Svenskar och zigenare var debatten friare. Visserligen fick jag mycket hård kritik men massmedia uppmärksammade ändå boken och jag hade möjlighet att försvara mig mot en del av angreppen. Nästan all kritik kom från människor som inte visste något om romer, men ansåg att det räckte med att ha ”rätt” åsikter. Det fanns också recensenter som skrev positivt om boken.
På den tiden var internet inte lika etablerat som idag. Jag fick istället brev från läsare. Nästan alla kom från personer som råkat illa ut i sina kontakter med romer. Högst en handfull av kanske femtio brev och kort gav uttryck för rasistiska uppfattningar. Idag sker opinionsbildningen till stor del på internet, som journalister och politiker som tur är inte kan kontrollera. Men de skulle gärna vilja.
Planerar du och Gunnar att skriva fler böcker tillsammans?
Det är ännu inte bestämt, men vi diskuterar saken.
Kommer du att skriva mer på egen hand?
Jag kommer att fortsätta skriva tills det inte går längre. Jag vet inte vad jag annars skulle hitta på. Just nu håller jag på att läsa in mig på mångkulturideologins historia.
Källa: Fria Tider artikel.
http://www.friatider.se/forsaljningssucce-for-invandringskritisk-bok
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I nedanstående inlägg finns en artikel som heter Journalister mörklägger sanningen om invandringen av Gunnar Sandelin, socionom och journalist,, som arbetat på socialbyrå och sett verkligheten och började fundera över hur det är i sverige.
I inlägget finns också fakta på skattefria bidrag för invandrare, se bilden ovan, samt på ÄFS (äldreförsörjningsstöd) för invandrare som är skattefria och räknas inte som inkomst med påföljd att de får flera förmåner som ingen skattebetalare får.
En kvinna har upplyst mig om att dessa ÄFS bidragstagare får även bidrag till semesterresa för att hälsa på släkten i sitt hemland..m.fl. förmåner. Lägsta ÄFS beloppet är högre än vad många pensionärer får ut i bruttopension.
http://ladycobra.wordpress.com/2012/12/18/sveriges-ekonomi-och-okade-kostnader-for-invandringen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar