I en krönika i Expressen på söndagen ifrågasätter författaren tillika professor emeritus i kriminologi, Leif GW Persson, om den attack mot S-politikern Liza Jansson i Nordmaling som nyligen slogs upp stort i media verkligen har inträffat. GW Persson anser sig tämligen övertygad om att Jansson har hittat på alltsammans.
Det var efter infekterade turer kring nedläggningen av ett antal byskolor i kommunen som Jansson ställt sig bakom som den påstådda attacken ska ha inträffat. En okänd gärningsperson skulle ha tagit sig in i Janssons lägenhet och misshandlat henne samtidigt som motivet ska ha klargjorts – att det handlade om Janssons bifall till nedläggningen av byskolorna.
Eftersom hot och våld mot politiker är en allvarlig sak, anser GW Persson att saken borde beröras i SVT Veckans Brott där han är sakkunnig bisittare. När han börjar nysta i saken stöter han dock på märkligheter:
Först upphör mediabevakningen. Inte i form av någon vanlig pyspunka utan det går betydligt fortare än så. Man släcker lyset helt enkelt. Det blir knäpptyst i både tidningar, radio och teve och när jag och mina medarbetare försöker prata med de politiker, poliser, åklagare, journalister och alla andra på orten, som ju borde veta vad som har hänt så är det plötsligt ingen av dem som har det minsta lilla att säga.
Skam den som ger sig dock och bara ett par dagar senare har jag skaffat mig en både bestämd och detaljerad uppfattning om vad som faktiskt hände. Det är också nu som det hela blir rejält knepigt och inte minst för mig själv. Hela min yrkeserfarenhet och allt som jag får fram om den påstådda gärningen talar nämligen för att den inte har inträffat utan att det i stället är brottsoffret, som av för mig okända skäl, hittat på alltihopa.
En allvarlig omständighet i sammanhanget, som GW Persson underlåter att utveckla, är att man kan befara att ledande svenska medier m.fl. valt att tiga och mörka fastän man anat ugglor i mossen, något som i så fall är allvarligare ur demokratisynpunkt än att en enstaka lokalpolitiker har det dåliga omdömet att göra en falsk polisanmälan.
Man kan också skönja en politisk tendens i detta som gör saken än mer allvarlig. Vid minst ett par tillfällen har media valt att gå ut och ifrågasätta äktheten i attacker mot Sverigedemokratiska politiker. Om man samtidigt som man gör detta väljer den motsatta linjen när politiker från något majoriteten journalister mer närstående parti trampar snett, då är det förstås en ytterligare försvårande omständighet och sänke för det redan bottenlåga förtroendet för den svenska journalistkåren.
GW Persson kommenterar också en annan attack, som bevisligen inte var fejkad – tårtattacken mot SD:s partiledare Jimmie Åkesson som togs upp i ett avsnitt av SVT Veckans Brott nyligen. Bagatelliseringen av denna är något som GW Persson vänder sig starkt emot:
Tårtar man en politiker borde fängelse vara det obligatoriska straffet i kraft av den dubbla förbrytelse som tårtningen innebär genom att den riktar sig både mot den direkt utsatte och det demokratiska politiska systemet.
Expressen skriver: http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/persson-en-av-sex-politiker-utsatts-for-hot/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar