Reinfeldt och världens lidande
Söndagen den 17 augusti dominerades bloggosfären (om än inte dagspressen) av kommentarer till Reinfelds sommartal på Norrmalmstorg i Stockholm dagen innan. Han uppmanade svenska folket att öppna sina hjärtan (läs: landets gränser och medborgarnas plånböcker) för en än större flyktingström under de närmaste åren. Han sa också att svenska folket ”inte kommer att ha råd med så mycket annat”. Om kostnaderna kunde han meddela:
De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas utrymme för det.
Det kan inte finnas ett annat land på denna jord där landets regeringschef medvetet raserar det som generationer byggt upp och som i ett valtal några veckor innan ett val öppet deklarerar att landets ekonomi och välfärd är körd i botten på grund av den väl tilltagna asylinvandring som han själv begärt i åtta år. Den här mannen kommer att gå till historien, men inte på ett positivt sätt, definitivt inte. Ha då i åtanke att hans tal igår applåderades av hundratals moderater. Ta med er det när ni möter era lokala moderater vid valstugorna.
För att ge ytterligare ett exempel konstateras i ett av de mail jag fick samma söndagsmorgon att allt går till massinvandringen: ”inget till svenskarnas skolor, pensionärer, sjukvård, äldrevård eller brottsbekämpning”. Mailskrivaren menade också att Nya Moderaterna svarar för det största politiska sveket i svensk historia. Det senare kan givetvis ifrågasättas men att det innebär en kursändring för svensk invandringspolitik från ”mest extrem i Europa” till ”ännu mer mest extrem i Europa”, är bara att konstatera. Som Håkan Boström lite torrt konstaterar i Dagens Nyheter två dagar senare så får en sådan hållning orimliga konsekvenser. Vi kan förvänta oss stora spänningar framöver mellan riks- och kommunalpolitiker:
Att Borlänge kommun, med sina 50.000 invånare, i stort sett ensam fått ta ansvaret för att ta emot en skolklass i månaden med barn från Somalia, efter ett beslut i Migrationsöverdomstolen 2012, är knappast rimligt.
Dessvärre ser det inte ut som om en röst på socialdemokraterna i det kommande valet leder till en klokare politik. På en direkt fråga från en reporter på ”Nyheter idag” svarade Stefan Löfven kryptiskt att ”Det är en mycket spekulativ fråga” och tidningen summerade:
Precis som statsministern poängterade under debatten med meningen att vi måste “öppna våra hjärtan”, var även Stefan Löfven tydlig med att Socialdemokraterna inte skiljer sig mot Moderaterna i frågan om flyktingar.
Det är dessutom ganska säkert att Miljöpartiet, som är en varm förespråkare för fri invandring, kommer att betsla sossarna, om dessa nu (mot förmodan) skulle vilja dra på sig sjöstövlarna och kliva ut och söka bringa ordning i det politiska träsk som invandringspolitiken utgör. Med andra ord, alla riksdagspartier, utom de stigmatiserade Sverigedemokraterna, är överens om att prioritera kampen mot världens lidande framför den egna befolkningens välstånd. I detta har de som bekant lyckats få med sig en snabbt krympande majoritet av det svenska folket. Svenskarna brukar beskrivas som ett kyligt och rationellt folk men här är det alldeles uppenbart att känslorna har blivit viktigare än förståndet.
Nu tror jag inte, som vissa kritiker, att Reinfeldt har drabbats av en psykos. Jag har också svårt att ta till mig bilden att Reinfeldt hatar det svenska folket, lika lite som att han har storhetsvansinne och med detta tal vill ta med sig svenska folket i ett grandiost och utvidgat självmord. Som Gunnar och jag skrivit om i I&M del två, anser han förmodligen att det välfärdssamhälle som socialdemokraterna byggde upp efter andra världskriget har spelat ut sin roll. På sikt kan svensk industri inte konkurrera med uppstickarna, om man nu kan kalla de länder för uppstickare som, med Kina i spetsen, framgångsrikt förpassar Sverige till gärdsgårdsserien.
Med Reinfeldts synsätt ska Sverige i framtiden inte vara det skandinaviska välfärdsalternativet utan ett globaliserat och mångkulturellt land. Mer skärpa än så tror jag faktiskt inte Reinfeldts framtidsversion har. Han ser eventuella motsättningar som något övergående och de svenska protester som ändå finns definierar han som rasism och mörka motkrafter som vill hindra det nya och svenska samhällets nödvändiga framväxt. Rasismen är för Reinfeldt inte bara det onda utan också gårdagen som gör sig påmint. I det framtida Sverige finns det varken plats för ”rasism” eller nationalism.
Även om det är väldigt svårt att förstå för oss som anser oss genomskåda narrspelet, så får man inte glömma att Fredrik Reinfeldt har såväl moderater som väljare med sig. En undersökning från Novus visar att en dryg fjärdedel vill att Sverige ska emot fler “flyktingar” (som frågan gällde). En dryg tredjedel tycker att det är lagom som det är. En tredjedel vill ha färre. Till detta kan man lägga ett antal journalister som ger honom beröm, exempelvis Aftonbladets Lena Mellin som skrev:
Det var en dag då statsministern sade att Sverige är en humanitär stormakt och uppmanade oss alla att öppna våra hjärtan för de flyktingar som nu strömmar till Sverige. Det kändes stort. Och lite högtidligt.
Reinfeldt har med andra ord inte klarat att hantera kungars, presidenters, krigsherrars och statsministrars eviga problem, att vara inbäddade i hyllningar och omgivna av bravo!sägare. Det är just så maktens män och kvinnor havererar. De lyssnar inte till kritikerna och som en konsekvens förlorar de markkontakten. Mycket nöjda med sig själva seglar de upp i fantasiernas och de politiska misstagens stratosfär.
Det är i sammanhanget tänkvärt att begreppet ”Sverige som humanitär stormakt” fått ett sådant retoriskt fäste att det gillas av makteliten såväl till höger som till vänster. Det är inte bara Reinfeldt som använder uttrycket. För ett par år sedan använde också Carl Bildt formuleringen med referens till att lilla Sverige låg på tredje plats bland världens biståndsgivare. Fem miljarder av statskassan gick till att finansiera humanitära insatser. Carl Bildt är inte mindre angelägen än Reinfeldt att spela en framträdande roll på världsarenan. Minns den träffande amerikanska karakteristiken: ”A medium size dog with big dog attitude”.
Stormakten Sverige är naturligtvis inte bara humanitär. Moraliserande följer med i samma paket. Samtidigt som den svenska makteliten är generös med medborgarnas inbetalade skatter så mästras andra länder som inte anses hålla måttet när det gäller allmän godhet. Den svenska eliten tycks ha glömt att begreppet ”stormakt” med avseende på moral ursprungligen var kritiskt, en varning om att detta var en lite för stor och pretentiös kostym för ett litet land som Sverige. Därmed är jag framme vid den fundering som utlöste denna text, nämligen viljan att komma till rätta med världens lidande. Se där en uppgift värdig en humanitär och moralisk stormakt!
Svenska politiker kan brösta sig inför världens andra ledare. Se, vi är bäst i klassen! Vi är ett moraliskt föredöme, vi skänker mest pengar i förhållande till folkmängd och vi har Europas överlägset mest generösa flyktingpolitik! Den världspolitiska arenan blir viktigare än att göra bra ifrån sig på hemmaplan. Nå, om en mycket generös flyktingpolitik är Reinfeldts signum och han har såväl det egna partiet som en majoritet av Sveriges befolkning med sig, hur kan det då vara ett felval? Då får han väl göra så?
Svaret är nej. Som Marika Formgren påpekat på sin blogg saknas det inte uppgifter i Sverige:
Vi har en skola i fritt fall, en alltför stor arbetslöshet, en galopperande bostadskris, stora sociala problem i form av utanförskapsområden och gängkriminalitet, en växande klyfta mellan stad och land och en ännu värre klyfta mellan ”eliten” (i form av politiker och journalister) och folket.
Den förda invandringspolitiken är ett svek mot dem som byggde upp Sverige men, framför allt: Den är ett svek mot kommande generationer som blir snuvade på det välfärdssamhälle vår generation har en moralisk (!) skyldighet att överlämna till nästa generation. ”Efter oss syndafloden” är som bekant inte ett slagord som går att koppla samman med välfärd utan leder till undergång. Madame de Pompadour, som yttrade de berömda orden, bäddade genom sitt sanslösa slöseri med statens medel för den franska monarkins fall.
Jag tror att perspektivet på Sverige som en humanitär och moralisk stormakt förtjänar att lyftas fram, när man vill förstå varför det finns en så bred uppslutning kring den förda invandringspolitiken. Men det finns ytterligare en aspekt jag som avslutning skulle vilja lyfta fram och den har med hybris att göra.
Med väljarnas goda minne är våra ledande politiker så inriktade på att lösa all världens problem att de inte förstår att det finns problem som inte är lösbara. I det lilla ser vi det i hanteringen av de romska tiggarna. I Norge och Danmark begriper politikerna att de inte kan lyfta Europas romer ur deras misär och att det heller inte är deras ansvar. Deras första uppgift är därför att bespara de egna befolkningarna detta bekymmer. De förbjuder helt enkelt tiggeriet. Så inte i Sverige. Här är den allmänna politiska meningen att eftersom det är så synd om tiggarna, så måste vi hjälpa dem. Det fungerar efter samma recept när det gäller världens problem. Syriens flyktingar, Eritreas, Somalias, Iraks, kom till oss! Vi är bäst i världen, vi vill hjälpa flest! Sverige, med en befolkning stor som i en medelstor kinesisk stad, ska hjälpa världens flyktingar och nödlidande till ett bättre liv.
Detta är hybris men det är någonting mer också: en tankefälla. Världen är en vidrig plats och antalet människor som med ett humanitärt perspektiv borde kunna få tillgång till den svenska välfärden kan räknas i miljarder. Många flyr för sitt liv, andra lider skriande nöd. Tankefällan kallas empati.
Den politiker som inte lyckas tämja sin empati och minnas att det är det svenska folket och den svenska välfärden som är svenska makthavares första åtagande, han/hon/hen missköter sitt ämbete.
Karl-Olov Arnstberg
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ovanstående har jag kopierat från nedanstående länk, gå in och se orginalet, går att klicka på de blåmarkerade texterna och få fram det som hänvisas till.
http://morklaggning.wordpress.com/2014/08/19/reinfeldt-och-varldens-lidande/
Gå gärna in på Marika Formgrens blogg som är en mycket intressant blogg, hon är journalist och vill framföra det som media mörklägger. Nedanstående inlägg i hennes blogg, handlar om Jimmie Åkessons barndomsminnen och är mycket bra skrivet och som försvarar Jimmie Åkesson som blev hårt kritiserad för att andra ansåg att han ljög om sina barndomsminnen.. Hon berättar om sina egna ungdomsminnen där hon var rädd för invandrare, hon är i Jimmie Åkessons ålder.
http://www.marikaformgren.se/#post55